Två damer på vinterpromenad med hund. Den vänstra, som jag också tror är hundägaren, är min faster Aina Andersson. Bilden är troligen tagen under den tiden hon skötte postkontoret i Gränsfors. Då bodde hon, med familjen, i en hyrd lägenhet… Fortsätt läsa →
En bild som förmedlar en gemytlig tidsanda. Det är synd att bilden inte är tillräckligt skarp för att man (åtminstone inte jag) ska kunna se vilken dryck det är som konsumeras.
Som konstaterats tidigare lämnade ”fröken” Ethel Engberg både klasserna i Gränsfors skola och landet för att följa missionärskallet i Pakistan. Tydligen hade vi en, troligtvis mycket kort, brevväxling.
Vi har tidigare snuddat vid GK. Nu ska vi snudda vid juniorföreningen och avslöja en förseelse, som förhoppningsvis är preskriberad.
Agneta Cornelia Rapp minns jag som en vänlig och mysig gammal tant. Hon bakade struvor och bjöd på karameller. Ibland var det lite svårt att prata med henne, då hon blev helt döv. Hon hade också den danande boken Ungdomen… Fortsätt läsa →
I september 1967 hände en omvälvande sak. Hela landets vägtrafik skulle svänga över från vänster till höger sida av vägen.
Anders Andersson var, som så många andra, inkallad till berdskapstjänstgöring under andra världskriget. Först ”låg” han i Karungi i Tornedalen, sedan i Charlottenbergstrakten i Värmland. Här nedanför ses några brev som hans föräldrar skickade. Synd att somt skrevs med blyerts… Fortsätt läsa →
Vintern 1975-1976 tillbringades till stor del (297 dagar) i Östersund som menig-E, batteriplatsbiträde.
Nu kommer ett nytt inlägg som kanske bara perifert rör minnen från Gränsfors, men det kan kanske ha ett visst läsvärde ändå.
Finns premieobligationer fortfarande? Om de finns så är de säkert i digitalt format och inte som ett vackert tryckt dokument.
© 2025 Gränsforsminnen — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer