Måndagen den 22 mars 2010 togs bilden på milstenen vid ”Locka” – som väl kan
sägas vara den allra västligaste gården i Grängsjö. För trots att både ”Nystuga”
och ytterligare ett par gårdar nere vid ån formellt hör till Grängsjö, så räknas de ju mer
till Gränsfors.

Det fanns en gång mer än 350 milstolpar i Gävleborgs län. Med början 1649
organiserades ett skjutsväsende i Sverige. Följden av detta blev att landshövdingarna
i länen fick en kunglig befallning att mäta längden på vägarna och sätta upp stolpar
som angav en kvarts, en halv eller en hel mil, så att rätt skjutsavgift kunde räknas ut.
Innan metersystemet infördes 1878 motsvarade en mil 6000 famnar, eller
10688 meter. En kvarts mil blev således 2 672 meter, vilket då blev avståndet
mellan stolparna. Därför kallades en del av stolparna för fjärdingstolpar. Stolparna
var från början av trä men ersattes 1785 av milstolpar i gjutjärn. Vid varje hel mil
restes en större stolpe eller sten – ibland en på varje sida av vägen. Märket vid
Locka torde vara en sådan ”helmilssten”, eftersom det just står ”1 mil” på den.
Majoriteten av de cirka 200 milstenar som nu finns kvar i Hälsingland sattes
upp av Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, som var landshövding i Gävleborg mel-
lan 1781 och 1812. Milstolparna bär, förutom Cronstedts namn, Gustav III:s
namnskiffer och anger enbart förhållandet till närmaste fulla mil.
Alla milstolpar i Hälsingland efter 1780 är tillverkade i Hällbo masugn, som
tillhörde järnbruket i Kilafors i Hälsingland. På omslagsbildens milsten kan man
också se, att det står F A U Cronstedt och årtalet 1785. Cronstedt arbetade mycket
för att få till förbättrade landsvägar inom sitt län, och detta blev en börda för
bönderna längs vägen, eftersom de fick bekosta det hela. Landshövdingen fick
rätt av konungen att sätta sitt namn på alla milstolpar efter de vägar som kom till
på hans initiativ. Han lät alltså gjuta stolpar av järn, av vilka en finns på bilden.
Det berättas att landshövdingen en dag var ute och åkte i en del av länet, där
han väl trodde att ingen kände honom. Då fick han se en bonde stå och läsa på en
milstolpe. Han stannade hästen och frågade bonden, om han kunde läsa det
som stod på stolpen. ”Ja för all del!” svarade bonden. ”Huru står det då?” frågade
Cronstedt. ”Fan anamma uslingen Cronstedt!” svarade bonden. Landshövdingen
förstod piken och körde genast vidare. Vem vet, kanske var det en anfader till
”Lock-Per” han hade träffat?