Vintern 1975-1976 tillbringades till stor del (297 dagar) i Östersund som menig-E, batteriplatsbiträde.

Men lumpartiden bestod också av permissioner. Oftast var helgerna lediga och man kunde ta sig hem. En värnpliktig hade en dagersättning, men den var sannerligen inte fet. Om man skulle bränna den på helgresor med reguljära reseföretag skulle den inte ha räckt långt. Försvarsmakten assisterade dock med chartrade bussar. Tio kronor för en tur- & returresa, Östersund/Gnarp får väl sägas vara överkomligt.

Som synes anlände söndagstransporten ganska sent till Östersund. Det gällde för oss bussåkare att smyga in försiktigt på logementet för att inte väcka redan snarkande lumparkompisar.