Ur gömmorna dök det upp ett vackert livförsäkringsbrev, som satte igång tankarna.

Det rör sig om en livförsäkring för Anders Andersson, med hans föräldrar Karl och Agneta Andersson som förmånstagare. Försäkringen tecknades 1938. Kan det vara så att oron och vapenskramlet i Europa också skapade oro i Gränsfors? Tänk om det blir krig? Tänk om sonen Anders kallas in att tjänstgöra som soldat och – Gud förbjude, stupar i strid? Vad händer då?

Ja, det kunde ju har varit en sådan bakgrund till att försäkringen tecknades. Mycket riktigt inkallades Anders till tjänstgöring, både i Tornedalen och Värmland. Lyckligtvis hände inget dramatiskt. Jag antar därför att de ettusen kronorna betalades ut 1969. Karl hade då varit död ganska många år då. Jag hoppas att Agneta hade glädje av pengarna de fyra år hon var i livet efter utbetalningen.

I samband med tecknandet av försäkringen intygades, på heder och samvete, att hälsan var god.

Vi ser här att Anders huggit sig i benet strax innan tecknandet av försäkringen. Tydligen var det inget hinder för att få en försäkring. Det var nog inte den första arbetsrelaterade skavanken, och sannerligen inte den sista.