Det är tydligt att sätten att hantera och transportera saker har förändrats stort över åren.

Två av min mors mostrar åkte till Kanada för att ta hand om, och hämta hem, en liten tös som blivit föräldralös. Tösens mamma var en äldre syster till de två mostrarna. Det hampade sig dock så att de där mostrarna träffade var sin bror, med ursprung från Småland, och blev kvar i Kanada. I kofferten samlades så textilier, glas och porslin, som så småningom skulle skickas till dem i Kanada. Av okända orsaker blev aldrig kofferten ivägskickad, utan förvarades under många år på vinden i vårt uthus. Under de åren gick mössen hårt åt textilierna, men ”hårdvaran” har kommit till användning i ”Silfvernagels”, med tillåtelse från kanadaarvingarna.

Det som slår mig är hur bräcklig kofferten är. Skulle den verkligen ha klarat den långa resan från norra Hälsingland till den kanadensiska prärien? Jo, jag tror nog det. Tempot på den tiden var något helt annat än idag. Även inställningen till, och omsorgen om andras ägodelar var nog också en annan. Men det är ändå intressant att jämföra den bräckliga trätingesten med dagens väl madrasserade och robusta kartonger som kastas hipp som happ.